Mentorsamtal i liten grupp, del två

Göra upp ett skelett.
Så vävs den tillslut ihop.
Det är ju bara första fasen av allting.
Första känslan är bara en.
Sen är det faktiskt svårt att skriva,

en text gång på gång på gång.
Jag upplever att jag inte är
befläckad av tillvaron.
Mitt i natten. En rask promenad,
gärna i öknen.

Skriva texter jag inte alls var
kapabel till. Gå full och skriva
en hel A4.
Skapar med en rödvinsflaska
i en handen.

Det var ett väldigt högt pris han
fick betala för det.
Jag tror man behöver hitta sin tid.
Kaffe nummer två.
Kaffe nummer två.

Mentorsamtal i liten grupp, del ett

Man skyler ner sig själv litegrann.
Du både uppskattar och ville inte ha det.
Att ta till sig flow. Jag gillar idrottsmetaforer.
Kroppen blir van vid det tillståndet.
Jag är en fanatisk tangodansare.

Helt rusig av sin egen framgång.
Det kan ju vara roligt att skriva.
Det är som att ta en kaffe och
kaka istället för att dricka sig full.
Det var på dig vi var.

Måste jag ge mig in och stångas
med det här?
En konstruerad känsla.
Så blev det självmål ändå tillslut.
När man har avlägsnat sig från känslan.

Man får tänka som en kirurg.
En grov första version.
En känsla av sorg och tomhet
infinner sig. Då undrar jag spontant,
vad du har för rutiner?