Man skyler ner sig själv litegrann.
Du både uppskattar och ville inte ha det.
Att ta till sig flow. Jag gillar idrottsmetaforer.
Kroppen blir van vid det tillståndet.
Jag är en fanatisk tangodansare.
Helt rusig av sin egen framgång.
Det kan ju vara roligt att skriva.
Det är som att ta en kaffe och
kaka istället för att dricka sig full.
Det var på dig vi var.
Måste jag ge mig in och stångas
med det här?
En konstruerad känsla.
Så blev det självmål ändå tillslut.
När man har avlägsnat sig från känslan.
Man får tänka som en kirurg.
En grov första version.
En känsla av sorg och tomhet
infinner sig. Då undrar jag spontant,
vad du har för rutiner?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar