Mentorsamtal i liten grupp, del tre

Jag går och duschar, tar på mig
min finaste konstym, slips och
skriver! Små grejer som knyter
samman till skrivandet. Så sitter
jag där med min kanna té

tills den tar slut. Det är förkastligt.
Jag är knäckt i två dagar efteråt.
Det finns ingenting här ute.
Vad fan, jag måste ju äta alltså.
Man blir avundsjuk på deras diciplin.

Är det ingen som hamnar i det
meningslösa jag har?
Historiska rötter. Den lusten.
Vem är det som har rest
den muren?

Ni kan ju lära av den.
Just att utveckla en idé.
Bollplank som det hette på 70-talet.
Benägenheten att springa iväg
och göra andra saker.