tisdag 15 december 2009

Daniel Möller, del ett

Ett barnsligt uppror! Upplevt en stor befrielse. Det finns inga döda djur här i.
Dödstematiken jag dragits till.
Det är klart att det är texter jag legat nedsänkt i.
Som bara är ljud som rabblats upp.

Det är vissa man blir chockad av. Den där härliga känslan. Det kanske säger något om deras okända status.

Oändligt fascinerande.

Han blev attraherad av det. Jag har gett röst åt en bortglömd. Det kan finnas olika avdelningar. Motsatspar. Jag hoppas att man känner att man trillar ut för stupet. Jag attraheras ju av att läsaren slår ihjäl sig själv.

Rätt vackert egentligen. Det här känns oftast lite krystat. Medvetet misslyckande. Missfostersestistik, inget ont om missfoster.

En eggande situation.

3 kommentarer:

  1. Men hörrni... Hur ska den här bloggen fortgå när det är lov? Eller ni bara antecknar satan på torsdag och renskriver efter hand?

    SvaraRadera
  2. Det kommer samtal från andra platser än klassrummet under lovet helt enkelt!

    SvaraRadera
  3. Vi lyssnar och antecknar hela tiden. Även utanför skoltid. På tåget, på fester (Marlene gjorde fantastiska anteckningar hos Olle och David) och på Coop... ingen går säker!

    SvaraRadera