onsdag 23 december 2009

Kvällsfika

Jag vet att han fattar vad jag säger. Du har ju också jobbat med människor.
Det kan man ju vara några sekunder. Man kan inte liksom klistra på det.

Jätteroligt!
Pratar jättemycket.
Pratar min familj.

Det är stor skillnad. Det är mest bara skit. Fasen alltså, det är inte klokt.
Det är ju saker som händer och så va.
Det är ju inte så. Det är det jag jobbar för.

Det är roligt!

Jag kan hjälpa dig hemma. Det pirrar i mig lika mycket.
Jag får göra det bästa utav det jag håller på med nu. Det är massa grejer.
Jag kliver åt sidan.

Ja, jo, precis.

Det är som jag tänker. Jag kan inte kliva av.
Jag tittade innan jag kom hem. Allt under kontroll. Du har anmält dig och allt.

Okej.
Det skulle kännas så himla skönt. Åtta går jag upp och duschar.
Jag tycker du gör rätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar